1995 hade jag påbörjat min utbildning till gymnasielärare. För att dryga ut studentkassan arbetade jag extra i en kiosk och det var märkligt nog där som jag för första gången kom i kontakt med birman. Jag packade upp veckotidningarna och i en av dessa var det en presentation av olika kattraser. Jag bläddrade fram i tidningen och föll pladask för helig birma. Vilken vacker katt! Jag var uppväxt med djur av olika slag och ville nu stifta närmare bekantskap med denna tilltalande ras. Jag begav mig till biblioteket och lånade vad som fanns om olika kattraser. Birman beskrevs i många böcker som social, tillgiven och med en lättskött päls. Jag tog kontakt med Lena Ekström som födde upp birma och bestämde mig för en blåmaskad liten flicka, Zara. Jag fastnade även för en brunmaskad hona, Yrsa, som jag fick på foder. Dessa två damer blev början på mitt nya liv, mitt birmaliv.

I februari 1997 föddes min första egna kull, Zara hade parats med Lenas maffiga blåtabbyhane, Alfons. I den kombinationen sparade jag en blåtabbymaskad flicka, S*Bonfamille´s Zavannah. Stamnamnet kom av att en kursare till mig vid universitetet liknade mig vid den gamla damen i Aristocats, hon som bara hade ögon för sina katter. Och det låg ju något i det...

Idag har jag ättlingar till Zavannah här hemma. Några gånger om året har jag förmånen att få följa en kull birmakattungar och det är lika spännande varje gång jag får möjlighet att lära känna en ny katt. För, som alla kattägare vet – ingen är den andra lik.